Bär inte mer än att du kan gå med ryggen rak
Ibland tynger vi oss med allehanda bekymmer, oftast många fler än nödvändigt.
Samhället matar oss dagligen med världens sorger och bedrövelser, vi läser mordhistorier och ser uppdiktade filmer med hemskt innehåll.
Hur mycket man tål höra är individuellt och efter kondition,
men visst har man ett val att ta in allt detta?!
Familjen tar jag gladeligen på mina axlar...
men även här finns det ett naturligt stopp:
Jag kan inte skydda mina nära från Livet
De måste själva leva sina liv, uppleva sina misstag, utsättas för sorg och motgångar för att
nå sin glädje, få sina erfarenheter och göra sina val.
Min "minsting" har blivit stor, han har börjat fritids...jag vill att han ska fortsätta vara förväntansfull, lycklig och nyfiken
Jag vill gå med, se till att alla tar hand om honom, fyller hans ryggsäck med bra erfarenheter och att alla är snälla. Jag inser förstås att jag inte kan vara med, bara önska att han möter livet lika ljust och fint som han är.
Det slår mig också att min roll som mamma är otroligt viktig men samtidigt blir barnen äldre och allt mindre beroende av min direkta närvaro - viktig och lite skrämmande insikt!
Vänskap
Mina vänner och medmänniskor vill jag gärna,
glädjas med då lyckan ler, gråta med då sorg drabbar
Finn lyckan i det lilla då livet känns alltför tungt
Varje liten tanke av glädje växer sig starkare
Happiness is not a destination
It´s a way of life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar