Relationer

Tvåsamhet

Vi människor är flockdjur, vi trivs tillsammans

Att hitta någon man vill dela mer tid med är endel av livcykeln

Som ung vill man bilda familj, skapa hem och trygghet, när man kommit en bit upp i åren är vänskap grundläggande för en bra relation. Därmed inte sagt att det inte måste finnas en attraktion...

Det låter som om kärlek senare i livet blir lite tråkigt...men det är bara så att man jagar inte längre efter en passande pappa eller mamma - man är ute efter att hitta någon att dela trevliga stunder med (man behöver inte bygga bo ihop, reproducera sig eller förändra sin tillvaro nämnvärt)

Först när man är trygg i sin ensamhet är man mogen att vara del i en tvåsamhet

Jag kanske är "ute och cyklar", men jag tror att människor som hittat sin ro och livskvalité har kristalliserat ut att livet är oändligt och att det inte finns någon stress att jäkta runt och hitta passande partner.

Att ha för klara mål och krav på blivande partner är att låsa upp sig, det sitter inte i ett par bruna ögon eller ett fett bankonto, högst troligen får man leta i det oändliga med för höga krav. Men att ha mål i livet och god självkänsla är i alla fall för mig attraktivt!

Hellre ensam än tveksam

Dela med sig av överflödet

En harmonisk relation är en där man ger och tar, inte i statisk ordning men med ett jämnt flöde.

Man lever vid sidan av varandra men klarar sig bra själv och unnar varandra fri tid och egna stunder.

Det är så härligt att dela fina upplevelser med någon man tycker om...

Vi är från olika planeter...

Att kommunicera kräver tålamod och sensivitet, men det är fullt möjligt!

Det är det fina med att vara olika, vi lär oss hela tiden nya saker. Jag tror att vi får de möten vi behöver och att när vi inser att vi inte behöver ändra på andra, bara anpassa oss sjäva (så länge det känns bekvämt förstås)- då har vi möjlighet att finna frid!

Kärlek är vackert!