Att våga hoppa

Att ta språnget ut i livet...

Lättare sagt än gjort, att våga "hoppa" kräver styrka och mod. Det finns så otroligt många ursäkter för att låta bli... jag borde, ska bara, lite senare...

I helgen mötte jag en kille från Nya Zeeland, Nigel.

Han sa upp sitt bankjobb, sålde sin lägenhet och flög iväg.

Första anhalt Thailand, sedan cykling i Finland, vandring i norra Sverige för att sedan stöta på mig på en krog i Karlstad (där han nu ska paddla kajak). Wow, vilken friskus kan man tycka...nu hör till saken att killen inte var sportig, vältränad eller resvan!!

Han var helt enkelt "fed up", sökande efter vad han vill och vem han är - coolt!

Det kan tyckas lite drastiskt att lämna allt så, men eftersom han inte hade något som höll honom kvar (ingen flickvän, barn) så ville han söka sig själv.

Vi kan alla göra den resan (kanske inte så långt/länge) men just att ge sig ut och ge sig en chans att andas. Det kan räcka med en skogspromenad i eftertankens tid.

Är jag nöjd med mitt liv? Har jag mål jag inte når?

Vattnet når alltid sitt mål, förr eller senare...

Så sitter man där på sin lilla gräsplätt, undrar om man lever livet fullt ut.

Jag vill inte ge mig ut på en sådan resa Nigel gör, min resa sker inombords...och jag hittar så mycket som gläder mig och så mycket fint att jag inser att livet jag lever är vackert!

Alla skeden i livet har sin tid och sin tjusning, det är bara att plocka fram det som glädjer och njuta av stunden (för den kommer inte igen utan följs av nya)