Våren kan betyda motstridigheter,
vissa dagar skiner solen så varmt för att man nästa dag blir täckt av snö...
Det finns alltid de dagar som känns lite kallare,
fast man har sällskap känner man sig ensam...
Det är viktigt att tillåta de dagarna, eller korta stunderna
för att få balans mot de toppade dagarna
Att inte fastna i missmod kräver förstås att man hjälper till lite!
Det är aldrig någon annans fel att man deppar, det är ett val man har.
Visst finns det människor/händelser som prövar ens tålamod
men var och en av oss bestämmer
om man låter sig beröras negativt eller positivt
Det finns så mycket vackert, trevligt och härligt man kan fokusera på!
Att få uppmuntran och bekräftelse från sin omgivning är naturligtvis till hjälp.
Det är viktigt att man inser att alla är olika och vi visar på olika vis vår uppskattning.
Det betydelsefulla är att man bjuder till lite!
Glädjen i att tillsammans nå framgång är obetalbar
Mångfald och skiftande personligheter för team framåt,
stärker, utvecklar och ger en bredd man inte på något sätt kan nå om man travar solo
Jag gillar Karin Bojes sista vers i dikten "Visst gör det ont när knoppar brister" :
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Njut av våren, resan och livet!
